Sitter här på den gamla bänken

nere vid drömmarnas pir

där min far brukade ta mig

för att förtälja sägner om stjärnorna

och deras betydelse och position

han visste allt om stjärnorna - min far

gammal sjöman som han var

det var bara papegojan som fattades

Men pipa! det rökte han

likt värsta sjö buse! men han var ju

så ödmjuk och snäll min far

vi var här så många gånger här nere

vid vår hamn.. vår kaj.. vår pir

där alla sagor kom till.

Medan min Mamma slogs där hemma!

slogs i kampen mot flaskan

och det var hennes kamp.. hennes äventyr och värld

och hon vann förvisso över djävulens dryck

till trotts att man trodde hon var svag

men blev istället besegrad av ett annat av

hans vapen - cancern.

Liksom min far senare förlorade sitt förstånd i detta

helvetes kamp mot flaskan och spritens

helvete när den har greppet om dom utvalda

så vann den och tog även hans liv trots hans styrka

men..

Nu sitter jag här idag helt ensam och en dimma så grå

med minnen sveper över vår kaj! vår pir

min pappas och min.

Min mamma, Pappa, två brödrar, tre systrar

och släktingar är borta! och även en del vänner

alla är borta! det är bara jag kvar av min släckt..

Därför är jag obeskrivligt lycklig över mina 6 barn

mina tre Riddare pågar, och mina tre Prinsessa töser

som skall föra släktet Christoffersson vidare

i historien! det skall jag med hjärta och själ se till.

Men ändock sitter jag här på den gamla piren

vid hamnen! men denna gången är jag så ensam

ja ensammast i hela världen.. och ledsen.. alla är ju borta

och när samma öde dimma kommer svävande över

vår hamn börjar jag fundera över mitt liv.

Och kan inte låta bli att jämföra

med djur och natur

hur kan det ha gått så här?

och hur kan allting ha gått så fort?

eller är det långsamt!

eller?

Ibland känner jag mig som dagsländan som får

sitt liv med morgonsolens livs energistrålar

och flyger sen i all prakt och anda för att

möta solnedgången för att dö..!

och ett helt liv har gått..

på en dag!

men den hade i alla fall ett mål..

Ibland känner jag mig som sköld paddan som lever

sitt liv i ständig vandring och sin sökning i slow motion

för att hitta doften av tång och strand

i havs brisen hon vill släppa sin avkomma

i säker hamn..

på 200 år!

men den hade i alla fall ett mål..

Vare sig jag har en dag! eller två hundra år..!

så har jag inget mål..!

Ännu!

men! tänker..

Sländans mål.. var att nå solen.

Sköld paddans mål.. var att nå havet.

Kommer mitt mål.. att vara.. att nå himmelen!..

Där mina vänner, syskon, Mor och far finns..!?

Åh! vid himmelens hamn.

där gudars skepp står för ankar..

Vid änglarnas pir där alla slut blir lyckliga...

ja där skall jag lägga till....

Ty där kommer min mor och far för att möta mig

och vi skall fort sätta att berätta sägner

och prata om stjärnorna och deras position

skillnaden är bara att denna gången är vi alla lyckliga.

Ja! det får bli mitt mål!.