Jag byggde mina murar
av hjärngråa betongblock

Jag tätade fogarna
med smärtans svarta fogmassa

Jag förseglade porten
med de logiksmidda låsen

Och inga fönster i slottet
var någonsin i tanke

[____________________________]



Men vem är du

som vandrar igenom min fästning
under de fulländade kvällarna
då kontrolldokumenten ska undertecknas,


som går så mjukt
över marmorgolvets blanka yta
och får illusionen att rasa samman som ett korthus?


Du måste väl ta omvägar någongång?

Jag ber dig:
Gör inte det!

Åtminstone inte varje gång

Din närvaro 
gör alltid mig
till mig själv igen