Det ligger en duven spegel
över andlöst hav i år
ett klanglöst stilla jämmer
gör varje gryning svår

Då himlens spruckna sömmar
tycks saknas helt ändå
förloras unga drömmar
och rymden färgas grå

Trots molnens ömma vandring
slår tungfälld blånad ut
välkommen är den lindring
när dagen tagit slut

Så förstår jag då äntligen
att klagan ej är vår
att någon annan gråter

sommaren sörjer i år