utmed grusväg och stig

i skog och på slätt

skälver vårt ursprung

övergivet överblivet

uttjänta öden i sönderfall

arvet från fäder och mödrar

som levde i tid vi har glömt

med blänk som av längtan

i gröngamla fönstren

hukar de skamsna och grå

bland syrener och ogräs

som kvävande trevar

mot lutande fähus

och blanksliten trapp

förskjutna men stolta

vilar de väntar de

på norrman…en tysk

som ser värden

i döende arvtorp

de vi glömde kvar

och jord kräver åter