jag har tagit samma vända

om igen runt stan

är man van kan man låtsas som det regnar

men jag finner ingenting attraktivt i det

samma visa

     all over

igen och jag låtsas inte veta var asfalten tar mig

för jag finner inget av värde i det

jag har gått på dessa gatstenar

så många gånger nu

men jag finner ingen kärlek i det

för vilka eller vem

speglar vi kärlek

?

när den enda bild vi bryr oss om

är vår egen

?