jag kan se mina vackra ögon

jag har ett väluppfostrat sätt

jag är rolig

och uppfattas ibland som smart

jag tänker ofta djupa tankar

som skulle få Aristoteles

att blekna i jämförelse

jag är poesimissbrukare

djurvän och en filantrop

som bara råkar vara lite skygg

 jag vill alla människor väl

speciellt de som hamnat

                        outside the box

men om jag nu

vet om allt detta

varför ser jag mig själv då

som något som inte är värt vatten?