Det faller ett stilla regn över gläntan. Det är tidig morgon och skogen är tyst. Lite sus från björkarna är allt som hörs. De står mitt emot varandra. Allvarliga ansikten, nästan som masker, med ögon som bara har ett mål att fokusera på. Utan att ha yttrat ett ord till varandra efter överenskommelsen är nu tre veckors tystnad till ända.

I en perfekt värld skulle solen skina och den blå himlen göra dem mjuka till sinnet. Men det är en kall morgon och livet vänder sig sakta om. Bland vanliga människor skulle de två kvinnorna ha stöttat varandra. Men de är ovanliga och deras liv kantade med det ena uppbrottet efter det andra. De vill båda ha allt, varje liten del. För dem är en strid på liv och död det enda som kan ge rättvisa. Den ena valde vapen och den andra valde tid och plats.

De cirklar runt varandra med var sin kniv. Båda två är fullständigt koncentrerade. När den äldre attackerar väjer den yngre smidigt undan och rispar ett djupt jack i underarmen. Tröjan färgas röd. Striden pågår en stund sen ligger en av dem blödande på marken. Kniven sitter strax under hjärtat. Det är över. Den andra kvinnan sätter sig på huk för att känna efter pulsen på halsen. Hennes ögon registrerar armen men hon hinner inte blockera.

I en perfekt värld skulle inte familjen på svampplockning behöva finna två döda kvinnor i deras favoritglänta. Det skulle inte vara pölar av blod på marken där de brukar ha picknick. Och i en vanlig familj skulle inte två systrar behöva dö för faderns pengar. Men så ville de ju ha allt och lite till.