Han kysser henne högljutt på halsen med riktning söderut.
Hennes jeansknapp hakar i hans; händerna har försvunnit i täckeslandet.
”Uppåt” säger hon. ”Dra mig uppåt.”
Hon lyfter på ryggen, han böjer sin arm under henne. Drar.
”Så” säger han. ”Så.”
”Vill du knäppa upp så gör det” säger hon.
Han nickar: ”Kanske lite.”
”Då fastnar du inte” säger hon. ”Vänta, jag gör det.”
Pillrar upp knappen. ”Tack. Ska jag göra det på dig?”
”Hm-hm” nickar hon, hakan mot bröstet.
Han böjer ner huvudet, hon känner hans hår i ansiktet, bara topparna kittlar kinden, nästippen, pannan. Han öppnar henne.
Kysser.
Lägger sig över henne igen: tyngden, värmen. Hon låter handen ligga emellan.
Här kommer hans former, de passar hennes hand, ryms där. Gylfen sticks, konturerna av granbarr mot huden.
Hon kupar handen om honom. Han sänker huvudet igen, en paus i tungparaden.
Hon låter handen glida upp längs honom, fingertopparna över de glatta, runda nitarna, jeansknapparna skramlar mot varandra, kvävda klickanden under.
Hon försöker minnas hur det går när hon ska kava av honom jeansen, hur de fastnar strax under skinkorna och han får gå upp på ett knä, krångla sig ur medan hon hälls ur sina, ett ryck –whock! – borta bara; linningen vid fötterna, krångla ut dem, sparka undan efteråt, strumporna är på: gröna ufon och röda planeter. Texten: Hello Earthling.
Fötterna har inte rört vid jorden på en timme: hand-kring-svankläge, mansläge.
Han kysser henne söderut.
”Uppåt” säger hon, spjärnar med fötterna mot täcket, trycker sig länge mot sängänden. ”Mer uppåt.”
Hennes jeansknapp stryker honom över kinden. Han kysser linning, borrar med näsan mot hennes hud. Andas in, det viner av luft, svalt, ett fint drag. Små tunna hår reser sig.
Händerna kring hans huvud.
Hon rullar runt. Han gör en paus.
Jeansknappen vilar under henne, mot huden. Lämnar märken av guld.