I nattens gryning
står han utan löften
om en morgondag

med saxofonen
som livsstil

fyller han natten
med en blues
tagen ur
paradiset

himlen gråter tårar
och hatten dryper
av dess glädje

på en annan gata
dansar mannen
kallad vaxdocka
barfota

under ett rött paraply

och mångubben
han skrockar
full och glad
från sin
balkong

Romeo och Julia
springer under en tidning
och sliter sig loss
från ödets poesi

i en kyss

jag hoppar jämfota i pussarna
på asfaltens kind
och stämmer in
med mitt munspel
i nattens sång