|
|
självlysande
framåt kvällen
inte ett ljud
det dova dunsandet
av kroppar
hade redan passerat
en ny dag
i en ny värld
skeva skuggor
formade sig längs husväggarna
tryckte sina handflator uppåt
som för att hålla emot
en nedfallen himmel
den symmetrin
den kvällen
tyngden
självlysande
genom deras
axlar
Fri vers
av
Anna Frölander
Läst 818 gånger
och
applåderad av 23 personer
Publicerad 2007-11-05 20:36
|
|
|
Venla
handflator
2007-12-10
|
|
|
|
Venla
handflator
2007-12-10
|
|
|
|
Venla
\"skeva skuggor
formade sig längs husväggarna
tryckte sina hanfaltor uppåt
som för att hålla emot en en nedfallen himmel\"
Helt underbart, magiskt och livgivande!
2007-12-10
|
|
|
|
Joanskij
\"tryckte sina handflator uppåt
som för att hålla emot
en nedfallen himmel\"
... jag blir så berörd att hjärtslagen tätas och blir dunkanden... återigen: applåder!
2007-12-06
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
det här är starka och angelägna ord -
när dödspatrullen vänt sina klackar och
återvänt in mörkret, måste åtminstone
ordet stå kvar där hos kropparna, belysa
de flyendes blanka ryggar -
2007-12-06
|
|
|
|
edvin medvind
vilket fantastiskt bildspråk du har.
För mig handlar den här om mod och uppoffring. Att lysa och därigenom tända gnistan hos andra.
2007-11-27
|
|
|
|
baklänges
rent spontant tänkte jag också presens när jag läste den först. men eftersom du stått emot allt tjat nedan tänker jag att det finns en viktig funktion med som det står. och man skulle nog tappa nåt, förutom markeringen att det pekar bakåt i tiden, nåt slags melankoli, en tyst lugn sorg, det skulle bli mer intensitet med presens, men den kanske inte är sann mot det dikten handlar om, tänker jag. jaja.
jag gillar den verkligen. det är spännande bilder och någon slags ljudlöshet över den. raderna \'den symmetrin/den kvällen\' gör mycket för mig. de är vackra och öppnar upp liksom. jag får känslan av att att stått framför en brasa och vara på väg hemåt när jag läser den här. bara hur kroppen känns efter det. det är kallt runtom men man är uppvärmd i huden, i kläderna och det räcker ett tag.
2007-11-12
|
|
|
|
Död Mans Hand
gillar speciellt dynamiken, spänningarna mellan skuggorna,husen och himmlen. Hela det stycket upplevs väldigt potent.
lättläst och svårtolkat. lagom hemligt för att släppa in läsarens luft mellan raderna/orden.
början får mig att associera till slagsmål i grannlägenheter,
sen far det iväg åt flera håll. Schysst!
2007-11-11
|
|
|
|
MissAbstraktInBaktakt
den känns väldigt fin
men när jag börjar fundera över vad den verkligen behandlar kliver dina ord in i mig, in i mina tankar, mina preferenser och vips! så blir den av en annan energi
kanske kan den göras än mer aktiv med presens,
som Robert W nämner.
testa.
du är läsvärd =)
2007-11-11
|
|
|
|
Daniel_78
det finns mycket underbar poesi på den här sidan
texterna blir som låtar, tavlor, upplevelser
som jag nästan ibland ser tillbaka på och bara
blir så glad att jag fått uppleva.
som för att hålla emot
en nedfallen himmel
...
....
tyngden
självlysande
genom deras
axlar
så najs, så riktigt riktigt
fint
2007-11-10
|
|
|
|
AllNamesRTaken
Fin och komplicerad i sin mening... måste tänka lite..
Tekniskt så tror jag på Robert W. ändrar du till presens så drar du in mig mer i din värld här. Ändra även hade redan passerat till har redan passerat, annars blir jag så distanserad från händelsen. Som att den inte spelar mig nån roll.
Sista stycket vill jag läsa ihop de två sista raderna för att inte bli en Norén av allt.
Jätte fint.
2007-11-09
|
|
|
|
Robert W
det är en mycket vacker text. du balanserar dina ord så att allt känns viktigt, inget är överflöd och inga moment som stör, naggar i ögonen.
du är mycket skicklig anna, det är du verkligen.
något som jag tror hade varit spännande med den här texten (men det är min subjektiva bedömning) är om du skulle skifta tidsperspektiv. jag tycker kanske att den skulle passa bättre i presens.
skeva skuggor
formade sig längs husväggarna
tryckte sina handflator uppåt
blir alltså;
skeva skuggor
formar sina händer längs husväggarna
trycker sina handflator uppåt
tror att det hade ökat närvaron på ett sätt som hade tilltalat mig mer.
annars håller jag med Christer här nere. du känns väldigt självklar.
det är bra att du finns här. du håller hög klass.
2007-11-07
|
|
|
|
Nina V A
dunsandet fascinerar och jag ser kroppar som käglor
i ett ”spel”, livet rullar sitt klot, faller en, faller alla
Fan Anna dunsandet kryper innanför på mig, det dova.
Och det blir en fördröjning just därvid då jag dras till känslan som landar i de tre orden.
En stund i ett eget mörker, låter det insane? Kropp-duns, kropp-duns
Din text blir som två motsatser när jag vippar över in i en form skapelseminut som vibrerar
De skeva skuggorna, som långa tungor, letar sig utmed husvägg
sträcker sig, jag är inte säker på om de är starka eller mer i ett mänskligt behov av att leva
i ljuset, kvarhålla balansen. Att se mer snarare än att synas, ändå slutar man självlysande
Jag är way off men nog är det ett schysst bevis när en dikt leder till bilder, känslor oavsett om de skiljer sig från ursprunget. Grundtanken är din, tolkningen är min o då är poesi stort för mig. Jag vill inte läsa enkelt. Jag behöver inte förstå men jag vill uppleva! Det ger du mig
Jag tycker du har en skön soft ton rakt igenom och håller ihop formen och språket så att man blottar tinningen, gillar!
2007-11-06
|
|
|
|
Christer Eriksson
det här är lite sci-fi poesi, så där sista dagens väntan på mörkret. allt är ännu uppbyggt, husen står där och människorna gör allt som vanligt trots att det stått domedagsrubriker i tidningar men det har det ju gjort i 200 år för att sälja lösnummer nu orkar ingen bry sig, året är 2146. plötsligt är allt på väg att gå över. det blir en mäktig sorg över allt ändå skapar dikten vackra bilder, det är något fint över förgörandet. det blir roy anderssonscener, lite grynigt och gulaktigt och jag gillar att det inte finns någon jag eller duperson. allt är ett vi, allt har ett slut. mycket bra, du är självklar på något sätt. tack..
2007-11-05
|
|
|
Nästa text
Föregående
Anna Frölander
|
Se alla
