Blickarna sa så där kvävande mycket, skräckslagna och fyllda av kärlek blundade de när bilen bröt tystnaden och vattnets rofyllda yta. Du brukade alltid prata om örnarna när hon kröp ihop under dina trygga vingar. En stund som den här skulle du nog försöka beskriva ljuset.  Flickan med de ljusa lockarna blickade blint upp mot stjärnorna som vaggades på vattenytan och kvävde det sista andetaget. Där i ett mörkt 30-tal där gråzonen mörklagts av hat och där vitt var vitt och svart var svart. Skönhet var inget man pratade om, det fanns bara på film.

Du är ensam nu. De fick väl som de ville antar jag, om de visste vad som dolde sig under ytan. Livet har antagit en gråton utan skratt och i ditt hjärta har flickan hämtat andan. Du är så trött.