Jag skrev en kommentar på en dikt tidigare i dag och den var inte positiv och inte snäll. Författaren blev uppenbarligen ganska sårad och svarade att han inte ville att jag skulle kontakta honom fortsättningsvis. Efter det har han kommenterat min prosatext med ett korthugget \"Pekoral\" och också meddelat mig sin förmodan att avundsjuka varit drivkraften bakom min kritik.
Jag respekterar hans önskemål om att fortsättningsvis inte kontakta honom.
Därför lägger jag ut denna text som ett prosastycke för allmän bedömning.

På Poeter.se publiceras närmast omätliga mängder text varje dag - behovet av ett ställe där man kan få lägga fram vad man skrivit är uppenbarligen enormt. Här skriver många unga tonåringar om sin längtan, sina hjärtesorger, sin lycka och olycka och sin ångest, här skriver människor i dödens skugga, här blandas enklaste poesibokspoesi med lysande och storartade texter. Här finns möjligheter att kommentera varandra, att komma med råd och uppmuntran, här finns grupperingar som har en mycket täta kontakter och där medlemmarna i stor utsträckning skriver för varandra. Ett par av de poeter som regelbundet skriver på denna sajt är fullständigt osannolikt bra.
Man slår inte ner på felstavningar eller syftningsfel eller klena rim hos unga eller skrivovana författare, varför skulle man göra det? Men om författaren är 46 år och presenterar sig som en före detta marxist-leninist som skådat Jesus för 23 år sedan och numera är lekmannapredikant och framträder som kristen poet? Om denne på någon vecka lägger ut ett trettiotal rimmade dikter i bunden form , tillkomna under sju års tid? Ja, då kan jag inte förstå annat än att han frivilligt exponerat sig både för ros och för ris och får finna sig i att både texternas innehåll och deras utformning kan komma att nagelfaras.
Till sist om vad som drev mig att kritisera texten - det kan ha varit ondska och elakhet, det kan ha varit sårad språkkänsla och det kan ha funnits med en ogudaktig lust att nypa till en belåten omvänd själ - skärskådar man sig själv är drivkrafterna ofta nog sammansatta och ibland inte så lite sjaskiga.
Men en sak skall alla och envar ha fullständigt klart för sig - det var inte avundsjuka!!!
Gud sig förbarme!!