Sedan den dagen jag först mötte dig,
har du varit speciell för mig.

Ditt leende och skratt har alltid gjort mej glad,
men det tog ett tag innan du hamnade på mitt första dagboksblad.

Jag hade gamla svek att ta tag i och glömma,
innan jag om dej fritt kunde drömma.

Flera gånger var jag beredd att ge upp och glömma dig med,
men tankarna om dig lämnade mig inte riktigt i fred.

Jag försökte, men då stod du där framför mig och log,
och känslorna var något som då inte dog.

Jag tänkte okej jag kan kämpa ett litet tag till,
sen måste jag få reda på vad du vill.

Då tog du min hand och visade att de var du och jag,
det var min lyckligaste dag.