vi har sett dödens träd
som ännu bär märken efter spikarna
där man spetsade spädbarn i hjälplösa mödrars åsyn 
träden där hjärntvättade pojksoldater dängde barn
som om de höll i en mattpiska

turisthjärnor vägrar och kameran sjunker i våra händer 

människorna i detta okända förintelsens land
möter oss med äkta värme
trängs leende framför oss vill fotograferas
det övergår hela förståndet jag bara skäms
fylls av isande tårögd skuld trots att tanken inte förstår 

träden är starka och livskraftiga
ger välbehövlig skugga i den dammiga hettan
och jag vänder mig till Gud i en skälvande bön
att det måste betyda någonting gott
denna friska grönska som skär hjärtat i blod

välskräddade, i solglasögon och solskyddsfaktor
står vi handfallna
inför denna ofantliga ofattliga ondska
skamsna över eget välstånd och överflöd
 
taffligt skänker vi pennor, tvål och några dollar
som tas emot med värme och kramar

vi är i Cambodja
lemlästade medmänniskors land
bland trampminors märkta offer
här, bortglömda av världen bor stolta bröder och systrar
som mist sin syn, sina ben, sina händer
och så en generation barn