den där gropen du befinner dej i
rullar ner
ovaggad och barnslig
från gryning till sömns

frågor
om hur man välter murar
runtom kroppsformen i marken
ingen annan ser

om hur man vilar
i enstaka ställning
från ett underlägset perspektiv

du har en karaktäristiskt böjd nacke
men ögonen uppspända
i nervösa snören från överlägsenhet

frågor
om hur en sval järnhand omkring
ändå smältande bränner inifrån
frustrerande tystrop
förgör

om hur du kom dit
där ingen annan är
de verkar så samlade med vad de gör
bara en liten bit ifrån

dina rörelser famlar
och du rullar runt runt, ner