och alla andra skålade
men jag räknade vidare
i andlöst spänd förväntan
inför vad som skulle hända

när jag hade kommit ner till
minus sextontusentvåhundranio
hade fortfarande ingenting hänt
så jag gav upp det projektet

sedan skrev jag en lång lista
med tjugohundraåtta anledningar
att företa mig något konstruktivt
eller åtminstone ställa mig upp

men jag lyckades inte övertala mig
så nu sitter jag här och undrar
hur det är att leva i yttre rymden
och om det finns någon inre rymd

om du kommer hit kan vi hjälpas åt
att formulera någon slags slutsats
och sedan kan vi sälja den på e-bay
med ett förord och en snygg framsida

eller så kan vi strunta i vetenskapen
och göra något kulturellt istället
jag spelar piano och du spelar pianist
ett kortdrama med bara statistroller

sedan kan vi resa land och rike runt
i en gammal rosablommig folkabuss
och uppträda på barer och caféer
tills vi tröttnar eller tills något händer