I vår serie "Könsstympare vi minns", har vi nu kommit fram till Hans-Otto Riegelauerbauer. Hans-Otto, eller "lille Hotsie-Potsie", som hans föräldrar kallade honom, föddes i Sydafrika under det första boerkriget år 1880. Redan som liten parvel visade Hans-Otto en hängiven förkärlek till stympande och vanställande av diverse livsformer som kom i hans väg. Under gymnasietiden konstaterade Bernard von Grüber, biologiläraren till den numera gänglige och bildsköne ynglingen Hans-Otto, att han sällan hade skådat en sådan hängiven frenesi rörande grodavdagatagande  hos någon av sina andra elever.

Ryktet om Hans-Ottos bedrifter i dissektionssalen spred sig vida omkring, och till slut, och det må sägas - icke oförtjänt, erbjöds han en forskningstjänst i Oxford. Det var i Oxfords kulvertar han sedermera utförde sin första, om än inte vackraste, könsstympning. Nu följde några år av intensivt karvande i genitalier. Den gode Hans-Otto blev allt stadigare på handen och levererade i det närmaste perfekta snittytor. 1923 kom så det slutgiltiga erkännandet då Hans-Otto promoverades i lärosätet i Adelboden och samtidigt inte hade mindre än tre artiklar publicerade i Mutilation Monthly.

Det var vid denna tredje publicering som Hans-Otto, i aningen upprymt och intoxikerat tillstånd, råkade snubbla i badrummet och föll så olyckligt att rakkniven, denna hans bästa och möjligtvis enda vän som han så frekvent och förtjänstfullt låtit försjunka i andras kött, nu snoppade av hans eget. "Lustigt", hann han tänka innan han slukades av evigheten, "att någonting så löjligt litet kan göra så ont".