Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

andetag

 

 

tio nio åtta
andetag ligger på bordet
det var då jag förstod det
att vi har väldigt lite tid kvar


vi samlade aldrig på hög
var det några som inte dög
kastade vi dem iväg
iställer för att  låta vinden ta


tag

 

 

 

 


Fri vers av Bubamara - Maria Zakrisson
Läst 306 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-02-13 11:31



Bookmark and Share

  Burn
vilken första vers...! helt underbar! den bilden fastnar.
2008-02-13

  Michaela Dutius
Verkligen talande metaforer som skapar en tydlig sanning
2008-02-13

  Daniel_78 VIP
du skriver så bra Bubamaran
2008-02-13

  arie
människan har en viss benägenhet och tendens till att vilja samla
likt hamstrar och ekorrar...

dem förstår ju, de ska ju överleva vintern
men vi... jag vi samlar ändå
till vad? ett kärnvapenkrig eller så fastklamrar vi oss vid flotten som tycks vara den enda räddningen eller fastklamrar oss vid relationer som kanske är det \"enda\" vi har...

ja variationr på ett och samma tema ...ideligen

allt kan man ju i och för sig fastklamra sig i och det gäller ju då att se upp vad som är storm och vad som är vind

svalan flyger med vinden inte stormen... då flyger den emot den

bubamera du levrerar allttid så ömsint reflekterande dikter
och jag blir alldeles varm i den kalla vinden

det är ju kanske också en fråga
är vinden varm eller kall?
ja det beror ju på vem som frågar

i det här fallet är dikten, du

varm
varm
varm

och seglar likt svalan i uppvindar/

tack för dagens fina tanke och känsla
2008-02-13
  > Nästa text
< Föregående

Bubamara - Maria Zakrisson
Bubamara - Maria Zakrisson