Jag är fyra år
Min dröm är att bli en sån som alla
ser upp till.
Jag bajsar på en assiett
Och äter bajset med en sked
Jag testar att bajsa direkt efter
maten, sent på
kvällen, när jag är upprymd och
när jag inte ens är bajsnödig
Det bästa bajset sparar jag och
visar för mamma. Bajs jag är
riktigt nöjd med tar jag med
till skolan och visar upp på
roliga timmen. Jag torkar mig
med Dante, Chopin och Ingmar
Bergman. Mamma säger att
bajs måste ha en djupbrun
nästan svart färg för att
vara bra bajs. Andra säger
att det måste göra
riktigt jävla ont när
man bajsar. De allra flesta gillar
bajs som är lite löst. De är dumma
i huvudet säger Anette. Anette
är min lärare. Jag försöker lära mig
att bajsa med stil. Sitta rakt med blicken
koncentrerad framåt. Händerna på låren.
Jag ger mitt bajs ett namn på grekiska
Miasma.
Det betyder förorening.
Jag tänker på att bajsa med pathos.
Jag börjar klaga på andras dåliga bajs
Jag börjar skryta om mitt bajs och bajsa
på ett sätt jag vet folk gillar. Folk som
förstår sig på bajs. Ibland låtsas jag att
det gör ont trots att det inte gör det och
en gång sa jag att jag bajsade blod
trots att det inte var sant. Nu är jag
helt tömd på bajs. nånstans tappade jag känslan för det anala.
Istället för att bajsa har jag i bitterhet börjat
lära andra hur man skiljer fint från ofint bajs.
Själv har jag ingen aning.