Minnet av Eugène, min version
Åh
jag tänker på dig när jag hör den där låten
Jag tänker på dig i somras
när solen kunde skina på ditt hår
och typ skina
Men jag vet inte om jag ska kalla det skina
för det låter alldeles för alldagligt
(Och när jag väl tänker på dig
kan jag inte sluta
Too bad, som du brukade
säga)
Åh
När jag tänker på dig
känner jag den där lukten igen
av brända sandkorn på stranden
och sticket av vass på benen
och Coca Cola utspätt med smälta isbitar
(Och nu blir minnet för stort för att bära
och jag vill bara se dig igen
för ditt ansikte har fått vita fläckar i kanterna
Jag börjar glömma
Det var ju trots allt ett tag sen
vi sågs senast)
Och du fick aldrig tummen ur röven
och är en sådan tråkig pessimist-dagdrömmare
Det var det sista jag sa
men sanningen var ju att
det bara var en sanningen om mig
förlåtförlåtförlåt
(Och jag får inte blunda nu
Nej nej
Inte gråta nu
Nej nej
och inte ringa dig nu
NEJ NEJ NEJ
För du är ÖVER MIG
har du sagt
och det sa jag med
Min stolthet har alltid varit för stor
för sitt eget bästa)