Och jag kan inte
låta bli
att tänka på dig
när jag ska sova
när jag skrattar
när jag ljuger
när jag drömmer
när jag ler
när jag går på in på det lilla fiket
(du vet det där i hörnet där vi brukade
bara vara
om du inte har glömt?
Säg att du inte har glömt)

Men nu ljuger jag liksom igen
för jag tänker aldrig mer gå in på det där fiket
för trots att jag är dum och ung
så tror jag att jag blir
hjärtattack, åderförkalkad, lungcancer
när jag går in där
På något sätt så dör jag i alla fall
lite i taget

(\"Som en pacemaker som tickar\"
men var är min pacemaker nu?
Jo, du gick)

Och du skulle vara den
jag skulle dedikera
en bok
en son
en uppfinning
en rosafärgad superslips
en matematisk ekvation
och en diktsamling
till
men så bara försvinner du

(Och det var ju bara helt knäppt och upp-och-ner och taskigt och oväntat
och jag hatar dig
och jag hoppas att du dör
och jag kommer aldrig förlåta dig
men nu ljuger jag
för att om du kom tillbaka
skulle jag inte tveka, nej inte en sekund
och det vet du med)

Du tar upp alla megabyte i min hjärna
och nu får det inte plats mer
Nej, hårddisken kraschar
inget anti-virusskydd
och var är brandväggen?