Mister Kill tappade telefonen i golvet och stod och gapade. Plötsligt kom han ihåg ALLT. Jan-Erik tittade vantroget på honom och sa helt lugnt “Och HUR förklarar du det?” och satte handen på höften i en klassisk pose. Mister Kill började sin andra långa berättelse den natten.
“Ja, en gång i Mexico hade jag en könstransplantation. Och nu är jag man. På riktigt. Det visade sig att jag hade varit hermafrodit, men utan bröst och med bara en pytteliten snopp. Men med livmoder. Och med min livmoder födde jag dig och Britney. Då kallades jag MISSIS Kill. Nu är jag MISTER Kill. Men det var längesedan. Du är gammal! Och mitt namn är …” Mister Kill log ondskefullt. “… Marilyn Monroe!”
Jan-Erik tittade först chockat på Mister Kill, sedan dolde han sin förvåning.
“Och nu är du Marilyn Manson, eller hur? För det hade besvarat en MASSA frågor!” sa han vardagligt, med handen kvar på höften, stödjandes på vänsterbenet och med högerhanden lojt viftande, som för att torka nagellacket.
“Ja, klart jag är Marilyn Manson! Det så kallade självmordet Marilyn Monroe begick var bara fejkat. Jag är för cool för saker som att dö!” sa Mister Kill segervisst och skrockade så pizzafläsket guppade.
“Ja, jag tänkte väl det” sa Jan-Erik som började bli lite uttråkad av att prata med sin skugga, även om det råkade vara före detta Marilyn Monroe. “Men bara föra att göra allt klart; jag är Michael Jackson, som nu ägnar sig åt spioneri, och vars täckmantel är Jan-Erik, min syster är Britney Spears, min mamma är min pappa som är Marilyn Manson, som egentligen är Marilyn Monroe, men som nu kallas Mister Kill?”
Mister Kill började plötsligt skratta jättehögt, han skrockade så mycket att han fick andnöd, men efter några läskiga minuter då Jan-Erik nästan hade varit tvungen att göra mun-mot-mun-metoden på Mister Kill hämtade han sig. Med ett elakt leende öppnade han munnen igen.
“Nej, jag är varken Manson eller Monroe. Jag är George Bush, som brukade vara Bill Clinton, som var en alien innan, som från början var Coco Chanel. Mohahaha, och jag brukar klä ut mig till Marilyn Manson för jag är EMO-GAY! HAHAHAHAHA!” Mister Kill skrattade tills han höll på att kvävas. Men han fick som tur var tag på sin inhalator, den riktiga, och sprejade på rejält. Jan-Erik tittade lugn på honom. Han skulle ändå bli tvungen att döda Mister Kill när natten var över.
“Ja, jag visste det hela tiden. Jag vet allt om dig. Du gillar alltså att klä dig som Marilyn Manson för att du var en alien innan? Fattar du kopplingen?” sa han lugnt, och tog diskret in handen innan för kappan för att ta sin pistol.
“Ja, jag fattar! Du är ganska smart faktiskt. Jag har gjort ett fantastiskt jobb som pappa!” Mister Kill log stolt och belåtet, medan Jan-Erik surnade till.
“Pappa, alla mina gener är splitternya! Jag fick inte några från dig i alla fall!” sa han surt, men Mister Kill log bara ännu mer.
“Nja, jag är inte så säker på det. Du är min klon, men det blev ett litet fel… Det är det felet som har gjort dig så ful…” Mister Kill låtsades skaka sorgset på huvudet. Nu var Jan-Erik riktigt irriterad. Han satte sin sista geniala plan i verket.
“Hur kan du säga något så elakt till ditt eget barn?” Jan-Erik spärrade upp sina ögon till hundögon och tittade bönfallande på Mister Kill. “Kan du inte se att jag blir sårad? Jag vill bara… att någon … -snyft- … skulle älska mig!”
Jan-Erik grät en massa krokodiltårar och Mister Kill böjde sig tröstande över honom.
“Nä, Jan-Erik, är du ledsen? Se här, ta några kolor!” sa Mister Kill lugnande och tog fram några förgiftade kolor ur sin kavajficka. Jan-Erik sken upp. Nu skulle Jan-Erik bara behöva spela med lite till, innan han skulle sätta in nådastöten på Mister Kill.
“Åh, tack pappa! Du är bäst!” sa han barnsligt glad och tog den största karamellen. Några sekunder senare bleknade han. “Hm, jag mår inte så bra… Jag… jag…”
Plötsligt fattade Jan-Erik och tittade förtvivlat upp på sin pappa igen. Paniken fyllde hans ögon.
“Förlåt, Jan-Erik!” viskade Mister Kill. Jan-Erik drog ett sista förtvivlat andetag, innan han föll ihop med handen för pannan i en dramatiskt tjejig pose. Mister Kill reste sig upp och skrockade alldeles vilt och galet.
“MOHAHAHAHAHA! JAG VANN! HAHAHOHOST, host, host!”
Mister Kill föll ihop på golvet och fick en hjärtattack av allt sitt skrattande.