Och alla oceaner
mellan bröstbenet
Där vilar tårar
som en inaktiv stratovulkan.

Gräset
som växer tätt under skallbenet
Där odlar jag tankar
som en tomatplantering i
ett växthus.

Myrorna som kryper i dina fötter,
alla döda nu
Vi sitter i rullstolar för känslokalla
och myrorna har flyttat till
kugghjulen
Vi känner
INGENTING nu.

Gröna sedlar
regnar
Förorenat kanske,
men du slickar i dig
Du är ju hungrig
på lyckan nu.

Du-du-du-dunk
Hjärtat slår
för dig
i takt till musiken.
Hur känns det att vara
saknad?
Hur känns det att vara älskad?
Hur känns det att vara
drömd om,
att vara alldeles underbar
men otillräcklig när ens känslor inte räcker till?
Hur känns det att inte älska tillbaka?