och du är DEN som sitter längst fram och gråter och du skäms
inte alls skulle jag tro
för nu är allt förlorat, du har ingenting
förutom tårarna
och vad har det här med det där att göra
måste vi räkna ut
X + Y = Z

kompass skulle peka ut vilket håll vi skulle gå
men den hade två spetsar, två håll,
vi gick åt fel
och sedan var det ju klorofyll i våra ögon eller
nattblindhet som det kallades, vi var galna och sedan var det svart och
vi skulle aldrig ses mer men vi eller du eller jag kunde inte hålla sig.
och vi gick tillbaka.

jag träffade dig som trettonåring men det kändes som om
vi hade känt varandra i minst hundra år innan
vi kan ju, vi kan ju
varandra

vi vet slutet på våra sagor, vi vet alla att
det var en gång och
den var grusad.

och ditt paino och dina ord och dina tårar och allt påminner mig om
dig och dina minnen som blev mina som blev våra som blev
försvunna
till slut

tänker du också på mig?