mönstret
av omogen tid

inbränt i fönstret mot väst

under två pelare
lutade mot varandra

[finns något]
som vrider skott
mot markens tak

förenade
och skilda åt
av ett tvärslå

urtänjda gester i nöd
      möter ett kall
från ett som komma skall



nedlagt av tre i en;



där välvs en båge
ovan en mjuk sfär

framdrömda
ur små fotspår

som upphör sida vi sida


de glömmer aldrig
var de fick sitt fäste