på en ändlös vandring
bland snår och taggar
inser jag blodig
att jag inte orkar mer

då faller jag mot
det tysta mörka rum
där dörrar varit stängda
en lång tid under hoppets tid

på en ändlös väg
en återvändsgränd av förtvivlan
finns inga ord som tröstar
värmen når inte fram
till det innerligt frusna
det hål som själen bär

då reser jag mig inte mer
för ingen strid vill ta emot

en krigare som mist allt