När liv återvänder

och i fuktig, mättat mull

skalet sprängs av kraften...

Då spirar ur uttorkad strupe

sprucken och bortglömd ton

Och över ovana läppar

- sakta, sakta ...

växer sången sig stark och klar

Över alla andra toner

stiger hon högre och högre

överröstande allt livsbrus

Utslagen och skön står hon där

den vackraste blomman i min trädgård

- tacksamheten!