Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Radhusstolthet

 

vi delade säng

i samma mörker
upplysta av din trygghetslampa
höger hörn vid golvet
vem vet hur många gånger du stirrat in i den
ensamma

en arms avstånd

åtskilda av tystnaden
i samma luft
du snarkade inte ens
sen dog du
och jag visste inget mer
men det var då

när vi plågades
av djupet i vår ytlighet
orden inte fanns
och vi vägrade ge upp

jag släckte din lampa
samma natt
saknade en stund
bodde bort dig

och ensamheten

undrar om du är besviken
att du gick först

 


Fri vers av Erika H
Läst 546 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2008-06-10 19:18



Bookmark and Share

  AgnesP
Så sorgligt vacker. Tack för att jag fick läsa den.
2011-02-19

  berxper
Så sorgligt fint!
2008-06-21

  Ronny Berk
ensamheter och besvikelser beskrives på ett berörande sätt...
känner hur tystnade ekar i det smakfullt möblerade radhuset...
förnimmer hur blomsterrabatter doftar och surrar bin...före mörker av höst...
2008-06-14

  LassO
djupt, sorgligt och ledsamt, men vackert
2008-06-12

  पिWhite Eagleॡ gästas av &#
vi är enskilt alla våra egna hus, komplex och fritidsbodar, dras med värme intill varandra, för att om något skapa en lott, och grunden, väggar och balkar - hur dessa måste underhållas, fixas, bytas ut, och kanske växa in i varandra, med den emotionella kemin som utbyts,

den här texten väcker en tanke, och det handlar inte om radhus, utan om närande stolhet i varje inre Hus :)
2008-06-11

  J A Nicander
Starka och intentionella ord om att att successivt skiljas, att vara på väg ur tvåsamheten, med ett slut som sätter hela tonen i upplevelsen. Mycket snyggt och bra skrivet/beskrivet.
2008-06-10
  > Nästa text
< Föregående

Erika H