Ängslan inför den ovissa framtiden har slagit rot

måste jag ta striden, finns det verkligen ingen bot?

Min stressande oro vanställer friheten alla talar om

så alla ni frihetens rebeller släpp allt fort och kom...!

Världen är så enormt stor och det gör mig sinnessjuk

i bubblan där jag bodde bekämpade vi sånt med drogmissbruk

Kan JAG återanpassas till samhället, en fegis som mig??

som aldrig fyllt i en blankett och knappt kan säga nej

Behöver verkligen, verkligen din hjälp med den här

andligen, kroppsligen och allt vad löftet du gett bär

Du har lovat att gå framför mig för varje steg jag tar

Gud, jag bönfaller dig lämna mig inte ensam kvar

Min vädjande litenhet är det som tar mig till dig

det du vet, är allt du behöver för att "rädda" mig

Det jag har är det som gäller för jag äger inget mer

så ni frihetens rebeller, jag kanske aldrig blir en av er

Jag har dock bestämt mig för att förtrösta på himlens

sändebud

din son Jesus.., min Gud....