Säg mig.., är jag redo för det här?!

Har haft 34 år på mig att försöka ta hand om mig själv och har i ärlighetens namn inte lyckats något vidare värst bra med det. Att inte veta vilket ben jag ska stå på är väl det enda jag gjort konkret och det borde väl skrämma dig...,eller??
Visst är det väl så att jag inte kunde varit mer redo än nu med tanke på att jag älskar dig och antagligen inte får något mer tillfälle i det här livet att föra mina gener vidare men allvarlig talat.., tar du inte en lite onödig rövare nu??

Vill inte skryta men mina erfarenheter ger mig i och för sig en del fördelar i min fortsatta vistelse här på jorden men är tveksam till att det gynnar det du ber mig om.., min avkomma. Har ett helt koppel bakom mig i släktledet och ska man tro på vetenskaplig statistik så rimmar det väldigt illa med.., ja du förstår...

Pryade i och för sig på dagis i tonåren och ungarna kallade mig hulken, men det är kanske en klen tröst om man ställer det emot vad som hände efter den tiden. Säger inte att jag kommer att dö inom den närmsta tiden men ett tjugo år långt missbruk sätter nog ett och annat elakt spår.

Så frågan är egentligen inte om jag är redo för det här...

Säg mig älskling..,är DU redo för det här?!


I sånt fall..,

let's get it on!!