Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På örnens vingar



Jag föll tyst som en viskning
Som en ensam tår
Som en skadeskjuten fågel
Med brinnande sår


En vingklippt svan
Faller mot sin död
Som ett brinnande plan
Men med ett hjärta utan glöd


Jag lät mig falla
Falla fritt för ett tag
Och innan mina vingar var helt kalla
Förvandlades natten till gyllene dag


Så flög en örn ur solens guld
Höljd i härlighet
Ett hjärta rent, helt utan skuld
Hans namn är evighet


Hans starka vingar omslöt mig
Med örnmoderns kärlek och omsorg
Han låter mig inte falla, nej
Han är min stadiga klippa, min stenborg



På Hans starka vingar kan jag få flyga









Fri vers av Mymlan.
Läst 554 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-08-27 21:56



Bookmark and Share


  aol
så starkt vackert vännen
2010-09-08

    sunnanvind
Suveränt vackert! Vilken känsla du delger! Vackert bildspråk!
2008-09-07

  Regular
Fint diktat
2008-08-27
  > Nästa text
< Föregående

Mymlan.