Mitt namn är Pink. Morsan råkade färga håret i just den färgen när hon ville göra mig mer lik henne. Hon har hittills misslyckats katastrofalt. Jag hatar smink. Är nog ett omöjligt fall. Morsan älskar uppmärksamhet och killar. Har haft fem pappor vad jag vet, än har inte hennes nuvarande pojkvän tafsat. Blickarna gör mig illamående. Imorgon går tåget. Bort. Mitt hår är som solen. Rälsen leder bort tårar och Tony gick ner på knä igår, jag råkade knäa honom. Morsan lever ett eget liv bakom strålkastarna. I mörkret. Månens baksida är gropig och smutsig. Morsan är pinuppa. Jag nöjde mig med prinsessa. Jag spydde ner hennes fina sidenklänning idag, hennes balklänning, min balklänning. Morsan hade klätt upp mig till beskådning, jag snurrade runt likt flickan i den spelande asken. Gav morsan min blick, den hon hatar. Jag fyller arton imorgon. Min bortskämda morsa ligger och åmar sig med sin kväkande kung, Tony är hårdhänt och morsan har skaffat sig ovanan att gå in i dörrar. Jag hade velat skrika att hon kunde ta sin jävla kung och sticka för kronan hade smällt i golvet för länge sedan det var schackmatt och morsan visste det. Morsan lever i en dröm och paddorna står i kö. Något i mig dog i natt. Jag vet inte vad, men rälsen leder bort tårar och prinsessan blir alltid räddad i slutet eller hur? Kan man lura döden om man möter den öga mot öga? Läkaren viskade orden som satte allt på sin spets sist han bankade sönder ytterdörren. Morsan står fortfarande kvar i ruta ett och stampar trotsigt. Jag fyller arton imorgon. Det ligger hårtestar av solsken under min söndergråtna kudde och ögonen gråter sot i solnedgången, men bara på lördagar. Rälsen leder bort. Morsan snackade om änglar imorse jag tror hon är rädd.