Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Men jag känner....

Nu ser jag inte mer
litar till känseln i fingrar
blanknötta avtryck
mot ojämn yta

Hör inte längre något
utelämnad till vibrationer
elektriska signaler
mot innerörats ocean

Stapplande famlar jag framför mig
med händer som vilsna fåglar
Sökande efter ljuden
som bekräftar fast mark under fötterna

Men jag känner...
känner värmen av en närhet
Jag känner ljudlös viskning
mot pulserande bröst!





Fri vers av ÅsaLena
Läst 513 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-09-26 21:50



Bookmark and Share


  Tabes
Riktigt bra! "med händer som vilsna fåglar" är en klockren beskrivning!
2008-09-30
  > Nästa text
< Föregående

ÅsaLena
ÅsaLena