Du pekar med ditt finger
-jag följer dig
du ler, som bara du kan
-jag ler tillbaka
Du skriker dina fulla lungors ljud
-jag gör allt för att tysta dig
skrik är inte min grej.

Du ler och jag fånler tillbaka
du skrattar och jag mimar med mina händer
baka kaka
Du nästan somnar vid bordet
och jag lägger dig i din säng
-Älska
det är min grej.

Om du inte fanns
vem skulle peka då
Och om jag pekade
skulle du veta det då?
När du skrek, när jag tröstade dig.
Om jag inte lyckades trösta dej,
vore det min grej?
Om du somnat vid bordet, bar jag då dig ömt eller
Var du en kärlek nästan glömd?

Jag vet inte vem du är
vet bara att du var så liten
nästan död och så liten
nästan närvarande nästan här.

Som om du aldrig någonsin fanns.