Den enda stunden, det där korta ögonblicket då allt ryms i ett enda famntag.
Minns du den stunden?
Tog du tillvara ögonblicket, fick du tiden att stanna
andades du?
Lät du hjärtat svämma över minns du minns du?

Så liten i mina armar så insiktsfull.
så evig så underbar
hur kan man utrycka villkorslös kärlek
Hur skulle jag kunna beskriva mitt minne, det som jag tar fram.

För den vackra den underbara, den jag minns du finns inte mer
den trasiga, förlorade, den sköra
älskade, älskade!

När allt rämnar när livet trrasas sönder och ligger på marken.
Söndertrampat, borkastat.
Den stunden.
Den tar jag fram då, minns och blundar.
Denna korta sekund, denna stund av livet som står stilla
Så orkar jag.

Ingen kommentar (Kommentera)
Pinglänk | Redigera