När förlöser du mig min älskade?
När vågar jag släppa taget om dig?

För att lång tid passerat?
När ensamheten kan hanteras?
När minnet av dig slutat värka?
För att vardagen återerövrats?

En dag kanske det händer?
Man rätar på ryggen och kisar mot solen
Känner att den faktiskt värmer
Låter hoppet stråla in i hjärtat

Men så blir det nog inte
Hur hemskt det än kan låta
Tid och ensamskap löser inget
Vardag och ljusa minnen till trots

För inne i mig vet jag alldeles säkert
att endast kärlek förlöser