när du sluter dig bakom murarna
och du inte låter mig
se dina tårar
vem ska torka mina
som faller gränslöst
under tystnadens tortyr

när du är så långt borta
och jag inte får trösta
då skalet är din vän
som skyddar dig från smärtan
vem ska trösta mig
i min maktlösa skugga

när jag inte ser dig
inte hör din röst
vem ska övertyga mig
om att vi fortfarande finns

när du beslutat
att gå din egen väg
genom sorgernas mörka tunnlar
och du vill skona mig från det
mitt hjärta valt att bära
av omtanke utanför gränserna

nuddar aldrig tanken dig
att din plåga är min
och när du väljer
att lida ensam
låter du oss båda blöda

vet du inte att mitt hjärta
inte orkar utan dig