Djupa andetag, jag
snålar inte.

Fyller mig med tung jord och
sippar ruttna löv rätt in.

Mina andetag dricker sumpigt vatten
och våt, våt myr.

Begärligt söker mina ögon efter vilande knoppar, efter
nya skott som ska skjuta fram.

Sen vilar jag.
När mörkret kommer andas jag ut.
Blicken nöjd över det nya.


Jag somnar sedan mätt och belåten
Beredd för nya andetag.

De är ännu inte födda.