Söndagstid söndagsvärld
hon tvättar sina händer
vill alla väl
Hon känner ingen vind mot sina läppar
Skogens mörka stammar
står upp som väldiga spjut
Vinden kysser henne

när hon äntligen går ut.

Med förklädesrustning mot livet
famnar hon sin älskade
inget för givet
förberedd offrar allt
Gräset bär henne bort
Skådeplatsen töms på sista droppen
när regnet faller

kysser den kroppen.