Varenda varseblivning, varje ljud, synintryck och tanke
andas de tre stavelser som är ditt namn, min älskade.
Ingenting finns till tröst för att ersätta din närhet.
Så ber jag hela skapelsen skrika ut mitt enda budskap:
- Jag älskar dig!

Men skapelsen tiger, sysselsatt med viktigare saker.
Den förbereder sig bara för nytt kaos, födelse och död.
Dövt upptagen med att uppfylla slumpens alla lagar.
Därför skriker jag ensam tills mitt hjärta brister:
- Jag älskar dig!

Och genom hela världens larm bär min förtvivlans röst
de orden till dig, som var mitt allt och min stora kärlek.
Vidare lyfts de över alla rymder och mörka djup.
Och kanske uppfattar du mitt rop där bortom döden:
- Jag älskar dig!

Visst hör du en stilla viskning som får dig att stanna till
och lyssna efter lite mer från ditt liv på jorden?
Kanske känner du då också en längtan efter mig?
En längtan som kan bära tillbaka din trygghet till mig:
- Ja, jag älskar dig! Jag väntar...