Den kommer 
över bergskammen
såsom den alltid gjort

I långsam blinkning
men aldrig helt stängd
ser den med ett slags tillförsikt -

natthimlens milda ädelsten


Och då och då
drar flyktiga flor förbi -
vemodet som tar udden av
dagsljusets vassaste återblick


De vet också
vad det innebär
att dö och leva så -

barnen
som inte uthärdar nakenhet i vitt
utan endast kan se orden klädda
      i tusen slöjors silverskikt