Så nära
Jag klöser sönder din hud
under mina fingernaglar

Du sa att vi andades
Och jag flämtade efter luft
Du sa att vi levde allt medans
-jag dog.

Tänkte begrava varje fiber under mulltäckt jord
tänkte så våra molekyler i allt det
groddbara men
det regnade inte.

Jag matade ord och jag sa förlåt och jag lade ner min själ framför dig men

varför regnade det inte?

Orden blev själlösa.
Mitt flämtande av andetag fuktade inte ens din tunga och

jag dog.

Övet tunet drog ett sorgefjäll över.