Han springer för livet. Hundarna jagar honom. Han har sett tjurfäktning, känt blodet rusa men detta är inte en scen från läktaren. Detta är adrenalinet som skriker spring din idiot, spring. Verkligheten visar inte skönhet. Inga modiga män som avleder faran. Inget vapen att avsluta med. Bara asfalt, gatlyktor och deras flåsande i nacken. Det är så tomt på gatorna. Var är alla? Hur hamnade han här? Varför sitter hon i fönstret och vinkar? Ser hon inte? Sluta vinka. Ring polisen för helvete. Öka. De kommer ikapp. Han hör deras tjut. Det är hans blod de vill ha. Musklerna jobbar emot honom. Han vill fortare. De vill stanna. Inte stanna. Framåt. Fortare nu. Måste öka lite till.

Va fan är detta nu då? Var är jag? En fotbollsplan? Nej! Jag är fast. Nu kommer de. Helvete va många de är. Jag vill inte dö.
- Stanna! Du kan inte komma ut nu. Din jävel.
- Va vill ni?
- Du ska dö.
- Jag känner inte er. Har inte gjort er nåt.
- Du fuckade min syrra.
- Va?
- Du knullade min syrra. Hör du dåligt?
- Jag har inte... va e detta?
- Spela inte dum va. Jag såg för fan er.
- Va? Jag svär. Vet inte vad du snackar om.
- Jag ska nog banka fram minnet på dig, din kukjävel.
- Men lyssna. Jag vet inte vad du pratar om.
- Håll käften. På honom! Ge honom vad han ska ha. Döda honom!

Han springer för livet. Hon har gett upp. Inte mer nu. Ingen kärlek kan överleva här. Hon vill skrika förlåt. Det blir en vinkning. Men hon är någon annan trogen. Ända till slutet. Hämnas mig älskling, tänker hon och puttar undan stolen. Snaran gör sitt jobb. Han sprang för livet. Hann nästan undan.