Jag har ingen fallenhet för män, ifall nu mina högst privata preferenser ska upp på bordet och skärskådas inför en hyperventilerande hord.

Det är ju klart, det jag låter mig invaderas av, kanske invaderar och även omfamnar, är ju grunden för hela samhället, skattebördan och allt det där otroligt speciella vi alla kallar naturligt.

När allt kommer omkring så är det ju inte Reinfeldts skattesatser, Bin Ladins spikbomber och finanskrascherna som får stenar att rulla och hudvecken att byta färg, utan vad var och en ler åt i smyg när sänglampan släckts. Det är ju där, i mörkret, som vår kultur, tradition och religion står på spel.

Ädle korsriddare av folkligt bonnförnuft. Jag är inte bög. Jag kommer inte att tråna efter din häck eller stoppa handen mellan dina skinkor. Jag kommer inte ens be dig följa med ut och hitta på nåt, där ingen annan ser. Du kan lugnt fortsätta drömma om att sprida säd på savannen när du runkar emot porslinet. Bilden av din röv kommer inte att hamna i min mobil och du kan forsätta sila chics från kärringar. Du behöver inte vara rädd för att penetrationen av dig skulle finnas i min dröm. Känn du in i vardagen, andas och tänk lugnande tankar om att även jag dras till kvinnor.

Nej, jag är inte gay. Jag är precis en sån som alla ni andra, ett juckande jehu som stinker vanilj, en som drömmer om vackra blondiner på en sandstrand och tempelbyggda spermabanker, horor på lördagen och madonnan på söndan. Vi är ju så ohejbara, oansvariga och osårbara i vår enfaldiga strävan efter belägran, touchdowns och homeruns. Så, jag ska inte strö klumpar i såsen. Fortsätt du och lägg an på mitt sällskap. För, jag är ju tyvärr inte gay.