Ångesten är vår följesvänn... Låt oss begrava den tillsammans med sjukdommen... Min Dotter- Narkomanen del 2Jag vaknar med ett ryck, undrar vad som väckte mig. Sätter mig förvirrad upp och så hör jag det igenn... telefonen... Dess envisa ilskna signal sliter mig ur min dvala jag kastar mig ur sängen känner hur hjärtat bulltar hårt andas stötvis, händerna klamma av svett. Sliter til mig telefonen och viskar... -Hallå? Inget svar... hör bara en hjärtskärandes gråt Jag nästan skriker -HALLÅ Knärna känns degiga och svaga och jag sjunker ned på en stol, sneglar mot klockan, halv 4 Ångesten griper tag i mig, kramar mitt hjärta vågar inte andas, viskar försiktigt Hallå är du där? Är det du gumman? Snälla svara... Vad händer, var är du, allt bra? Allt kommer i en enda lång sättning före jag tvingar gråten ned i magen...
- Mamma hjälp En viskandes svag röst når mig når mitt innre och skickar våg på våg av panik artad ångest slungar mig, svag og hjälplös ned i en stol - Mamma han dör, å gud han dör, han andas inte, snälla andas... andas.. Gråten river å sliter i mitt barn, i mig, i oss... Frågar mellan hennes djupa hulk, har du ringt ambulansen? Kan du känna om hjärtat slår? Är luftvägarna öppna? Du måste hjälpa han att andas...
Jag hör sirenen i bakgrunden jag hör hennes gråt, jag hör hur hon sliter drar han i rätt ställning hur hon andas och båser, gråter och blåser andas älskling, andas... snälla kom tillbaka... andas... gråter å blåser gråter å blåser... - Hej vad har hänt här? en vänlig röst i allt kaos -jag tar över nu...
-Mamma låt han inte dö, snälla, låt han få leva... Jag älskar han ju...
Jag viskar försiktigt gumman vad?
Vi är i en Park mamma I en park i Oslo suget vann vi klarade inte stå emot... Han dör ifrån mig... En överdos... HERRE GUD MAMMA...
Du skriker, gråter, och jag kan inte hjälpa Mitt hjärta blöder, min själ skriker ångesten kramar mig hårt och får mig att gråta Du är 60 mil från mig ensam med din största skräck
Så hör vi... Han andas nu... Vi tar han med oss Han fick en hög dos motgift och kommer att vakna sjuk. Vi tar han med oss, vill du följa med?
Mamma, jag måste lägga på nu, jag fölger med förlåt att jag väckte dig, förlåt för att vi skrämde dig Förlåt för att livet har blitt så här. Jag älskar dig...
Sitter i natten med telefonen mot mitt öra allt jag hör är den överbedövandes tystnaden efter du lagt på tårarna fyller mina rödkantade ögon kroppen skakar svetten klistrar håret till pannan Hjärtat slår hårt i bröstet dunk dunk dunk Sitter i natten å låter tankarna vandra, hur länge ska jag orka? Hur länge ska vi kämpa? Hur länge ska vi vänta på hjälpen dom lovade oss?
Sitter ensam och ser morgonen gryr solens strålar når inte in till mitt innre hjärtat känns tungt och ihåligt Ser frost blommer på mitt fönster blommar för att dö och svinna henn... Pip, pip... Mobilens svaga ljud når mig. -Hei min älskade mamma, tack för all hjälp i natt... Det går bra med oss... I dag fick vi beskjed att packa, vi åker på behandling. Ville bara att du skulle veta... Vi älskar dig så... Vi ser dig på den andra sidan, när kampen är vunnen... Tack och kram från oss båda Ditt älskade Barn...
Jag andas Andas Andas och gråter Axlarna skakar i krampaktig gråt Jag känner lättnad Men vet att den nya kampen börjar nu... Kampen för ett liv Kampen för er två...
Tack min dotter, tack för du valde livet Tack mitt barn, för att jag får följa med Tack mitt barn för att allt kan bli bra Tack mitt barn
-Tack Mamma...
Fri vers
av
zinna
Läst 1079 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2008-12-17 13:56
|
Nästa text
Föregående zinna
Senast publicerade
Drömmen Du ljuva Juletid Rädslan.... mørk När ord dödar sviket Om du dör nu.... Stark Se alla |