Det skulle ha blivit ett vackert
poem.
En Odé över livet som varit.
Men det blev inte så, bara en text
en text om det du var för mej.

Som mest minns jag
Hej det är Anna och tack.

Gångmattan i hallen, den som leder in till dig
och kramen som var så spröd.
Den maten jag aldrig ska smaka igen.

Du var min vän och
inte bara min svärmor.

Du hade sidor som jag beundrade och andra jag såg bort
ifrån.
Du såg alla mina och så ska det vara.
Nu känns det tomt.
Du har sagt ditt sista hej
Jag saknar dig.

Nu har du det som du längtade efter i så många år, din man.

Sov Mor Anna Sov gott.