Hon ställer sig som en staty
på köpningvägens estrad.
Lämnar tankar om liv
och ett byte, till vad?

Som skönbildens karikatyr
hon lämnar själen blott.
Blödande som en martyr
det kåta finner för gott.

Hon lämnar oskuldsbrevet
i sanka myren där djupt.
Glömmer allt där på gatan
för silen allt för en sup.

Somnar så du vet, stilla.
där på gågatan kall.
Och folket de ställde statyn
stolt och gjord av metall.