Stod kvar med duschångorna fortfarande kvar i håret och stoppade ner pengar i fickan när jag fått min öl då någon gled fram längs baren till mig. Ett rovdjur.
“Du ser ut som en av min sons vänner” sa kvinnan med vinglaset. Hon nöp omkring dess smala stjälk.
Jag stod still. Kvinnan mittemot var 56 – minst. Välbehållet Lill-Babs-snygg. Något i blicken.Kokoachoo, mrs Robinson. Minst 56, det betydde...25 års skillnad.
Hon hade ett oberäkneligt drag runt munnen, spelande hån, spelande – kanske – åtrå.
Skulle jag bli hennes lilla kattleksak som hon skulle nosa av, kasta upp i luften, fånga och lämna kvar på golvet.
”Hm, fint” sa jag. Stålsträngat leende, bara till hälften. Ingen ögonkontakt.
’!Bort nu!’
Men jag var där ensam, hade bara hoppat in. Lutade mig mot den trygga ekrelingen i baren, beredd att skjuta ut som från kanten av en simbassäng och sätta mig själv i säkerhet vid något av borden.
Kvinnan drack sitt vin och jag såg på; hon lät det fukta underläppen och gned sedan läpparna mot varandra som för att spara på upplevelsen och ögonblicket. Vi stod bredvid varandra utan ögonkontakt. Ett par gånger försökte hon hålla mig i handen; hennes pekfinger letade sig upp för min hand som en hajfena, till armvecket och bakom. Hennes fingrar var inte en rökares kalla fingrar utan mjuka, bestämda och välorienterade.
’Hade hon velat småprata hade hon presenterat sig artigt först. Nu är jag anonym, hon anonym...som om hon ville ha det precis så. Okonstlat. Okomplicerat. Otroget.’
Hon grep om min underarm, vid armbågen, och var inne under ärmen på min skjorta med två fingrar, kittlade håren. Den babymjuka huden i handledarna. Över ådrorna dör blodet rusade fram med nybrutna isflak i sina vågor.
 Jag frös.
“Så stark du verkar” sa hon.
’Kanske det ja’, tänkte jag. ’Det hade räckt med att fråga.’
Min kväll hade blivit otäck. Kvinnan var påträngande, luktade laboratorieparfym och den stod som en gloria runt henne och hon var klimakterieerotisk på ett sätt som…ja, jag vet inte. Håren på mitt bröst drog ihop sig som en skrämd igelkott, en tunnhårig igelkott.
“Ursäkta” sa jag, “men jag måste hem och sova nu.”
Kvinnan släppte sitt grepp runt min arm, stirrade på mig och sippade lite mer vin och sa:
“Då är det bäst att du springer”
Blicken var låst i min.
“…springer hem och växer upp till man.”
Hon tog ett steg fram, vinglade på ena klacken, och förde ner sin hand till mitt bältesspänne och klappade det. Sedan såg hon på mig, passerade som luft och var borta i myllret av människor.

Torsdag kväll: efterjobbet-öl, efterinnebandy-öl, eftermassagen-öl.
Smet in på Horse’s Mouth längre ner på gatan och tog en eftertanten-öl för att lugna ner mig. När två kanelhudade¨, välschamponerade kuttersmycken med tajta stuprörsjeans, amazonhår och kattsminkning seglade upp i luckan bredvid mig vid baren, bet jag av en klunk öl och öppnade munnen.
”Ni ser ut som två av mina systers kompisar”, sa jag.
En av dem – veteblond – stannade upp, tittade på mig, vände på huvudet, betraktade mig som om hon verkligen stått öga mot öga med en gammal bekant. Hon stödde en vass armbåge på baren, log svalt och sa:
”Säkert. Berätta inte för henne i morgon vad vi ska göra i natt, hördu.”
Hon blåste en kyss på mig, skrattade bubbligt och vände sig om igen till sitt sällskap.
CALLMEMISSCOCKTEASECALLMEMISSCOCKTEASE
’Hade hon velat småprata hade hon presenterat sig artigt först. Nu är jag anonym, hon anonym...som om hon ville ha det precis så. Okonstlat. Okomplicerat. Otroget.’
Hakan över axeln, håret föll över den. Hennes allvarsrynka mellan ögonen.
”Anna” sa hon och höll fram handen. Jag tog den.
”Det är jag som är Micke” sa jag.
”Klart du är” sa hon. Krökte ett finger, fick tag i en snibb av min Superlative Conspiracy-tröja och förde mig långsamt inpå. Rösten tycktes komma från en underjordisk källa, den var stark, mäktig och mullrande:
”Och du är mycket mycket MYCKET lik en pojkvän till en av mina BÄSTA VÄNNER. Vet SANDRA om att du är här, LOVERBOY?”
”Jag...”
”Du” sa Anna. ”går hem nu. Sandra har varit hemma sedan fyra. Låtsas att du bryr dig och sms:a ett hjärta eller nåt. Adios, baj-baj, see ya-don’t wanna be ya.”
Jag drack upp och försvann ut i natten: fyra nya meddelanden på mobilen. Tog bussen hem och återvände till mitt noll-läge. Anna sov i soffan med glasögonen på och hade inte märkt om jag rullat in en timme senare, två timmar senare eller inte alls.