Vi, alltså jag, Wilmer, Anna Banana, Camilla Flykt och Dr Pepper-Petter, tänkte röka på där under den stora rödeken i Botaniska trädgården, stans grönaste Bermudatriangel mellan Domkyrkan, gymnasiet och Stadsbiblioteket.  Skatorna gick och pickade efter ungmygg i gräsmattan och solen föll på bibliotekets rävröda tegelvägg.

Blodlönnen längre bort, med sina folieglänsande blad, stod som ett gnistregn i solskenet. Vi slog oss ner i en kantstött halvcirkel under rödeken, där varje sextaggigt löv liknade ett grönt Rorschachtest, och plockade fram den nödvändiga rekvisitan för en trevlig eftermiddag ur ryggsäckarna: Rizlapapper, rullare och ett knippe afghanskt stjärtgräs, skördat med häcksax.
Sensommarskygga satt vi där och kände oss levande och i full blom bland alla växter runtomkring oss, lagliga eller inte.

Camillas hår var tillbakastruket med en slarvig knut uppsatt i nacken. En och annan lock hade frigjort sig och vajade som sjögräs över hennes kinder. Då och då kammade hon tillbaka lockarna bakom örat.
Ingenting särskilt var det med Camilla; en tjejpolare bara. Det hade hon varit i ett eller två år nu och jag kände mig mera som hennes bästa killkompis än som möjligt pojkvänsmaterial.
Det var innan jag la märke till hennes mage. Camilla Flykts mage förtjänade en hel bok. Vad jag såg där fick mig alldeles blodpumpad, som en osynlig kraft precis blåst liv i mig. Stråna.

Stråna började strax över kanten på hennes brallor och ledde i en smal och gles sträng av mörka hårstrån upp till hennes navel.
Just de där stråna, en raggarsträng i miniatyr. Den upptäckten räckte för att jag skulle fokusera mitt intresse på henne, konstant och hängivet, resten av den kvällen. Där, just den kvällen på gräsmattan i Botaniska trädgården, Gamla Bottan, utvecklade jag under stort hemlighetsmakeri en relation, upptakten till en flört, med samma flicka som så lätt spöat mig i tequilarace på blöta nyårsaftnar och inflyttningsfester både en och fem gånger.

När stickorna tog slut låg vi och pustade under eken och såg solen sippra igenom lövverket. Camillas kyssar, mjuka och perfekt formade, hade smakat gräslök och hav.  Från den där dagen i trädgården samlade jag på Camillasmaker, och hon på mina: afghanskt stjärtgräs, Turkisk Feber och avslagen folköl.

(---)

När vi kommit ner på jorden igen och kläderna har vädrats i den svaga eftermiddagsbrisen på gräsmattan går vi hem till Dr Pepper-Petter och spelar snooker i hans gillestuga med ölen i en kylväska under bordet. Om Anna Banana och Camilla inte är mer går vi till Vasaparken och spelar lyxboule samtidigt som vi håller ett gräsgrumligt och rödsprängt öga på Konstmuseiterassens rådjursögda kafépersonal.

Anna Banana och The Lovely Camilla cyklar hem på egenmålade Kronancyklar (Anna Banana har en gul med ljusgröna prickar, Piggelinfärgerna, och Camilla en vit med oceanblå stänkskärmar) med fjädring i sadeln och är alldeles raka i ryggen och vi ser två par mjuka axlar försvinna runt hörnet när vätskebehovet gör sig påmint.