Röda täckelsers skuggor
över mitt livs estrad
där gamla skuggor väcks till liv
jag undrar än, till vad?

Jag rörde mina fötter
jag sjöng med all min kraft
jag dansade för livet
i min trasiga klänning av taft

Jag ställde mej på knänen bara
jag bad över tomma bänkar
lät ljuset svepa över vara
och shamange i bleka plastglas

när ljuset stängde ner
så grät jag inte
utan intet jag inte ser
såg ni?

Hör ni inte sorgesången
hur kraftfull den är
att sjunga utan ånger
styrkan när

så titta på min klänning
bua mej för allt rött
neka mej min dotter
den vackraste jag fött

Stäng ner teatern
ta bort nyvisningstablån
min akt är inte ny
bara ett minne till lån